Nä, faktiskt inte... det är bara min crazy systerdotter som hade tråkigt en dag. Som jag har skrattat... å tänker nog fortsätta med det ett tag till

... å blir över. Snacka om att sjunga direkt ur hjärtat. Han är nog lite av en idol tror jag bestämt

Har fått operationstid idag. Jag ringde nämligen och frågade hur det såg ut, om de visste när det skulle bli. De frågade när jag ville bli opererad och jag sa allt från 9 november å framåt. Då frågade de om 10 november blir bra. Naturligtvis sa jag JAAAAAAAAAA. Shit, det är bara 7 veckor eller 41 dagar dit. Wiiiiiiiiieeeeeeeeeeeeee!

Jag kan inte förstå att jag äntligen nått fram... i så många år har jag kämpat mot min övervikt och sett min kropp som ett fängelse, men sällan har jag visat min sorg över det… försökt hålla humöret upp och vara den där glada käcka istället. Det har ju inte gjort mig deprimerad, men lätt har det ju inte varit... att inte orka det alla andra orkar, att inte kunna köpa normala kläder, att kliva i en båt å tro att den ska kantra, att känna förnedringen då jag fått vända vid en karusell för att jag inte fått plats o.s.v

Nu ser jag slutet på det! Nästa år vid den här tiden sitter jag här och skriver, c:a 55 kg lättare. Kanske låter jag stursk som tar ut allt i förväg, men jag känner att jag måste ha den synen famför mig. De småjobbiga tankarna känns lättare då...

Ja, när jag ser detta blir jag så glad... och rörd. Jag å bröllop... hmmmm... Kommer jag aldrig växa ifrån det??

Se och njut: